Jag raderade alla inlägg.
Det var för djupt, och fyllt av bitterhet och också svårt att förstå för alla de som inte var inblandade.
Och de var dessutom skrivna av någon som inte var jag. Eller iallafall av någon som jag inte ville vara.

Jag började om. Inte helt från början, men nära.
Jag reste bort, till en stuga vid havet och när ensamheten blev som svårast tvingades jag lära mig att vara med mig själv. Något jag inte är särskilt bra på. Men jag lärde mig. Och jag lärde mig också att den enda som kan förändra mitt liv är jag.
När jag efter 12 dagar lämnade stugan så var jag inte densamma som när jag kom dit.
Mycket har hänt sedan dessa 12 dagar i ensamhet och mycket mer kommer hända. Jag kanske skriver om det, eller så låter jag bli.
Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda.